Nyheter

– Jag hoppades ingenting!

Svarar Daniel Värjö med ett litet skratt på frågan vilket genomslag han hoppades att det stora PFAS-grävet skulle få.

Hans farhågor grundades i hans erfarenhet av att miljöfrågor normalt får liten uppmärksamhet.

Men den 14:e januari så publicerades så många artiklar och reportage, både i Sverige och utomlands, om farorna med PFAS att genomslaget blev betydande.

Daniel har tillsammans med Aleksandra Pogorzelska, samt en lång rad journalister och forskare inom EU, samlat in och tröskat igenom tusentals dokument i ett stort, internationellt gräv. Både Aleksandra och Daniel kommer till Gräv i Borlänge.

Berätta kort om er!

Aleksandra: 

– Jag är reporter på Dagens ETC och jag är lite nybörjare i internationella grävsammanhang, jag har aldrig gjort något sådant här stort tidigare. Så jag är väldigt glad för att jag fick vara med ändå och lära mig av mina duktiga kollegor.

Daniel: 

–Jag är klimat- och miljöreporter på Vetenskapsradion Klotet och gör mycket grävande journalistik och dokumentärer. Som praktikant på Ekot fick jag hösten 1998 en guldspade och jag blev nominerad 2016.

Hur länge har ni jobbat med miljöjournalistik?

Aleksandra: 

– Sedan jag började som journalist för tio år sedan, men inte på heltid numera. 

Daniel: 

– I princip på heltid i sex år, men jag under hela karriären gärna jobbat med olika miljöfrågor.. 2019 gjorde jag min första PFAS-granskning för Kaliber om händelserna i Kallinge i Blekinge..

Det stora PFAS-grävet höll på i ungefär ett år; det utfördes inom Forever Lobbying Project med över 40 journalister i 16 länder. Hur kom ni in i projektet? 

Aleksandra: 

– Jag var på en internationell konferens för grävande journalister i Göteborg 2023 och träffade då Stephane Horel, som skriver för Le Monde. Det var hon som ledde PFAS-grävet. Hon har förstått att för att få genomslag för sina EU-granskningar behöver hon samarbeta med journalister i andra EU-länder. Hon har också tagit fram metoder för att granska industrins argument med hjälp av forskare.

Daniel: Daniel: 

– Jag blev tipsad om det här projekt, och de hade blivit tipsade om mig, eftersom jag hade gjort mycket om PFAS.

Vilka var de största utmaningarna i projektet? 

Daniel: 

– Det är egentligen två granskningar. 

Den ena delen handlar om samhällets kostnader för PFAS, att rena vatten, mark och så vidare. Svårigheten med detta är att det inte finns några siffror på det. Vi ville få fram så mycket siffror som möjligt runt kostnaderna, för att med vetenskapliga metoder räkna fram kostnaden för HELA EU, för att få en prislapp på att rena vatten och mark. Där hade vi bra hjälp av två forskare som räknade på detta.  

Den andra delen var att granska de lobbyargument som kommer från företagen som använder PFAS. Vi försökte först med AI och andra lösningar som inte fungerade, så vi behövde göra det manuellt. Men med 14 000 dokument och 46 journalister måste vi snäva in granskningen, fast med vederhäftiga, vetenskapliga metoder för att få trovärdiga och gedigna resultat.

Aleksandra: 

– Man skulle kunna föreställa sig att det borde vara svårt att samarbeta med 46 journalister utspridda över Europa, men det var det inte. Däremot tyckte jag att det var svårt att jobba med material som andra samlat in. En annan utmaning var att nästan inga av dem vi granskade, som till exempel Northvolt, ville svara på våra frågor. Det är synd att de inte ville ge sin bild. 

Den 14:e januari började stora medier, både i Sverige och utomlands, som The Guardian, Le Monde och Süddeutsche Zeitung publicera att artiklar och reportage. 

Blev reaktionerna som ni hoppats?

Daniel: 

– Jag hoppades ingenting! Den här typen av frågor får oftast så liten uppmärksamhet. Men nu var det en större, internationell granskning och det blev stor uppmärksamhet, så det spelar in att flera stora dagstidningar och andra ledande medier var med.

Aleksandra: 

– Vi hade nog inte tänkt så mycket på hur det skulle uppmärksammas. Men här i Sverige fick det uppmärksamhet bland annat av politiker som har bjudit in klimat- och miljöministern till en utfrågning om PFAS i riksdagen. Och vår grupp blev kontaktad av EU-kommissionen som nu vill göra sin egen uträkning om kostnaderna och vill veta mer om våra metoder. Daniel och jag har också blivit kontaktade av flera professorer från olika länder som vill intervjua oss för sin pågående forskning. Och många saker fortsätter att hända nu.

Daniel: 

– Granskningen har också fått mycket reaktioner inom miljörörelsen. Folk fortsätter ju att drabbas av PFAS och nu finns ett tryck i frågan framför allt mot EU-kommissionen.

Aleksandra: 

– Den här granskningen kom i rätt tid, PFAS granskas och det pågår en översyn av EU:s kemikalieanvändning, och tajmingen gjordes ju med flit. Det som är unikt med vårgranskning är att den tar upp vad som händer nu, i realtid.

Många journalister jobbar på små redaktioner utan möjligheter till sådana här stora gräv. Vad kan de få med sig efter att ha lyssnat på er i Borlänge?

Daniel: 

– Jag jobbar på en redaktion med 3,5 anställda, så jag har gjort det här medan jag jobbat med annat. Det går om man planerar och utnyttjar tiden. Och i så här stora internationella samarbeten kan alla vara med och bidra med sin del.

Aleksandra: 

– Jag skulle faktiskt säga att PFAS är en LOKAL fråga. Och det finns mycket lokal journalistik att göra inom Sverige, och om man är med i ett nätverk kan man få hjälp med resurser, tänka nytt och så.

Daniel: 

– Jag hoppas folk förstår problematiken med PFAS och att vi kan gräva på alla nivåer!

Aleksandra: 

– Att det finns väldigt mycket kvar att göra! Och man måste inte veta allt själv, utan det gäller att fråga rätt personer eller att bli inbjuden i ett nätverk.

Fakta: Aleksandra Pogorzelska

Arbetsplats: Nyhetsreporter på Dagens ETC.

Bor: Stockholm.

Det bästa med mitt jobb: Det är svårt att klå det här med Forever Lobbying Project. Att mina chefer låtit mig jobba med ett internationellt gräv i 18 månader!

Journalistisk förebild: Min kollega Christoffer Röstlund Jonsson och Stephane Horel, Le Monde.

Det skulle jag vilja gräva i: Tidöregeringens rättspolitik.

Fakta: Daniel Värjö

Arbetsplats: Klimat- och miljöreporter på Vetenskapsradion Klotet, Sveriges Radio.

Bor: Visby, Gotland.

Det bästa med mitt jobb: Att få fördjupa mig i frågor som jag tycker är väldigt viktiga och intressanta och få möjlighet att göra granskningar och dokumentärer. 

Journalistisk förebild: Många, ska jag välja tre blir det Randi Mossige-Norheim, SR, Damian Carrington, The Guardian och Stéphane Horel, Le Monde. 

Det skulle jag vilja gräva i: Om olje- och gasindustrins oerhörda inflytande och fortsatta utvinning av fossila bränslen, som omöjliggör möjligheterna att begränsa klimatförändringarna och klara klimatmålen.   

Forever Lobbying Project:  https://foreverpollution.eu/lobbying/